Marlene in the Middle

Vapen utan gränser

2006-10-24T05:02:00.000+08:00

Amnesty International rapporterar att delar av bl a amerikanska, kinesiska, grekiska och ryska vapen hittats hos rebeller i Demokratiska Republiken Kongo. Detta trots att landet står under ett vapenembargo i FN:s regi. Amnesty uppskattar att 3,9 miljoner människor har dött till följd av stridigheterna sedan 1998. För fyra år sedan skrev de stridande parterna under ett fredsavtal, men med hjälp av utländska vapen har våldet därefter enbart fortsatt.

Sverige har ingalunda ett rent samvete i frågan om internationell vapenhandel. Under perioden 1996 - 2003 importerade Sverige vapen för 90 miljoner kronor från Europas sista diktatur - Vitryssland [uppgifter hämtade från Svenska Freds]. Under samma period uppgick det svenska demokratibiståndet till Vitryssland till 60 miljoner kronor.

Ökat fokus på demokrati och MR är angeläget inom den svenska biståndspolitiken. Men så länge olika politikområden tillåts gå stick i stäv kommer den svenska rösten för demokrati förbli svår att ta på allvar.

Legitimerat förtryck #2

2006-10-20T06:45:00.000+08:00

Nättidningen Svensk Bokhandel skriver om min rapport "Beijing 2008 - Spelet om de mänskliga rättigheterna", utgiven av KIC.

I rapporten skriver jag att ett av målen inför OS bör vara att få svenska journalister att gräva bakom de välputsade fasaderna när de är på plats i Beijing. Om alla journalister hade samma kunskap om och intresse för den politiska situationen i Kina som Svensk Bokhandels skulle den svenska Kina-journalistisken inte längre utgöra en del av själva legitimeringen av den kinesiska regimen.

Tyvärr handlar de flesta rapporter om Kina om ekonomi, och inte politik - som om de två saknade samband. När ekonomi och politik berörs i samma nummer är det ofta i skilda bilagor av tidningen.

Kan dock rekommendera att följa DN:s Torbjörn Petterssons nyanserade rapportering från Ostasien och framförallt Kina.

Stockholm har mycket, men saknar...

2006-10-19T20:20:00.000+08:00

Maddes felaktiga slutsatser

2006-10-19T19:15:00.000+08:00

Oktobers läs-projekt består - förutom uppsatslitteratur - av Madeleine Albrights fascinerande självbiografi, "Madame Secretary". Jo, jag erkänner - det är andra gången.

Men Albrights erfarenheter och tankar tål att läsas mer än en gång. Genom att varva reflektioner över personliga maktstrider och intriger inom Vita Huset med överskådliga och oftast knivskarpa analyser av världspolitiska skeenden i skuggan av Kalla Kriget, får Albright mig inte sällan att glömma bort både tid och rum.

Ofta delar jag många av hennes slutsatser - framförallt synen på vikten av en aktiv amerikansk utrikespolitik för mänskliga rättigheter och demokrati, såsom den fördes under hennes tid som amerikansk utrikesminister under Clinton.

Hon är en konsekvent försvarare av liberalismens upplysningsideal och tron på öppenhet, handel och dialog genomsyrar hennes tankar. I vissa fall lite för långt.

Clintons politik gentemot Kina kännetecknades av handelsliberalisering och dialog, och byggde på tanken om "constructive engagement". MR-villkor kopplades bort från handelsavtal. I samma veva som hon försvarar en öppnare handelspolitik gentemot Kina konstaterar Albright:

"At an Internet Café in Beijing, I saw young customers ordering how-to books on almost every conceivable subject. Knowledge, once it beings to be disseminated freely, is hard to fence back in."

Det är svårt att bestrida hennes tro på kunskap som en källa till reformer. Men problemet i Kina är snarare att ekonomisk utveckling inte per automatik leder till kunskapsspridning. Internet är inte per automatik ett demokrativerktyg. Idag fungerar det lika mycket som regimens vapen för ökad kontroll. Ett vapen som tillhandahålls bland annat av västerländska IT-företag.

För en intressant och insiktsfull analys av Internets politiska betydelse i ett växande Kina kan jag rekommendera Dr Johan Lagerkvists avhandling: "The Internet in China - Unlocking and Containing the Public Sphere", utgiven av Utrikespolitiska Institutet.

Slutsatsen är att Internet är en teknisk lösning, som kan associeras med både auktoritära och demokratiska krafter. Lagerkvist distansierar sig från "teknikoptimismen", en ideologi som bygger på att teknisk utveckling i sig genererar politisk liberalisering.

En sund inställning, som manar omvärlden till ökad handling inför Kinas MR-kränkningar. I USA pågår nu debatten för fullt kring de amerikanske IT-företagens roll i att förse den kinesiska regimen med tekniska lösningar för att behålla kontrollen över dissidenter. Inte minst konkressledamöterna Tom Lantos (dem) och Christopher Smiths (rep) ihärdiga kritik visar att efterfrågan på en mer nyanserad hållning gentemot Kina är partiöverskridande. Albrights övertro på tekniken som MR- & demokrativerktyg under sin tid som utrikesminister fick sannerligen inte stå oemotsagd.

När får vi en liknande debatt i Sverige?

Minnen från Kulturrevolutionen

2006-10-19T18:57:00.000+08:00

Var på "måndagsföreläsning" den här veckan, anordnad av Östasiatiska Institutionen på Stockholms Universitet.

Författaren och MR-förespråkaren Chen Mai-Ping talade om sina minnen från den kinesiska Kulturrevolutionen, 1966-76.

En liknande föreläsning hade varit otänkbar i Kina än idag. Fortfarande är Kulturrevolutionen ett tabubelagt samtalsämne. Unga kineser växer upp utan kunskap om vad som hände deras föräldrar under detta mardrömslika decennium. De äldre generationerna har tvingats förtränga snarare än bearbeta sina minnen.

Röster som Chen Mai-Pings är därför värdefulla. Hans skrivna ord är kanske än viktigare. Exil-kinesers berättelser kommer kanske vara det enda spår som finns kvar om 30-40 år, när det inte längre finns några vittnen kvar i livet.

Kan tipsa om ett besök på hemsidan för Independent Chinese Pen Center, där Chen Mai-Ping är generalsekreterare. Organisationen arbetar för att stärka och försvara frispråkiga kinesiska författares rättigheter, runtom i världen.

Förväntningar

2006-10-16T08:58:00.000+08:00

Var på mingelfest arrangerad av Taiwans representationskontor i Stockholm häromdagen. Vad som firades: Taiwans nationaldag.

Moderate riksdagsmannen Gunnar Axéns tal ingav stora förhoppningar om att den nya regeringens utrikespolitik kommer att styras av en tydligare moralisk kompass än den förras. Mer specifikt genom att utgöra en stark röst för demokrati framför diktatur - inte minst i relationen till Kina/Taiwan.

Moderaternas flathet inför frågan om EU:s vapenembargo mot Kina skulle slopas, när frågan var uppe senast 2005, ger dock stora skäl till tvivel. Likaså den nya regeringsförklaringens alltför enkla fras: "Sverige bör stärka relationerna med Asien, inte minst med dess stora och växande ekonomier."

Handel och MR tycks fortfarande ses som två helt skilda politikområden. Trots att det råder en bred enighet i riksdagen om Sveriges Politik för Global Utveckling (PGU) och ambitionen att låta MR-perspektivet genomsyra alla politikområden.

Kuba och Vitryssland nämndes i regeringsförklaringen i förbifarten, i samband med ambitionen att stärka Sveriges röst för demokrati i världen. Frågan återstår om ambitionen enbart gäller små länder, som inte är strategiskt avgörande exportmarknader för svensk industri.

Jag väntar med både hopp och tvivel på att Bildt ska staka ut en ny väg för svensk Kinapolitik. Och att vi får en handelsminister med ett sinne för affärsetik - på både det personliga och det politiska planet.

Legitimerat förtryck?

2006-10-16T08:28:00.000+08:00

Den 21 september publicerade Amnesty International en uppdatering av MR-situationen i Kina, med anledning av att det nu bara är två år tills de Olympiska Spelen hålls i Beijing. Slutsatsen är - föga förvånande - att den kinesiska regimen misslyckas med att hålla sina löften. Faktum är att den politiska kontrollen över media och internet inte minskar - utan ökar, allteftersom OS närmar sig.

Amnestys rapporter om det fortsatt stränga politiska klimatet i Kina är en påminnelse om att Kinas integrering i världsekonomin inte har en odelbart positiv effekt på respekten för de mänskliga rättigheterna. Krasst uttryckt finns det inte mycket fog för antagandet att demokratiska värderingar och respekt för mänskliga rättigheter följer med konsumtionen av en Big Mac eller införskaffandet av ett modem. Snarare har den auktoritära regimens legitimitet kommit att vila på en ständig tillväxt och en stigande levandsstandard för den genomsnittlige kinesen. Så länge det går bra för landet lyckas regimen bevara kontrollen.

Hur ska vi som konsumenter, sportfanatiker, politiker och företagare ska förhålla oss till att nästa sommar-OS kommer att hållas i världens största diktatur? Det är en fråga som kommer att beröras löpande på denna blogg under den närmaste tiden.

För den som vill läsa mer på en gång, kan jag tipsa om en rapport jag skrivit för KIC (Kristdemokratiskt Internationellt Center) på ämnet: "Beijing 2008 - Spelet om de Mänskliga Rättighetera: Legitimerat Förtryck eller Öppning för Reformer?". Kan beställas på info@kicsweden.org.

Back in the middle #2

2006-10-16T08:15:00.000+08:00

Once again, I am back in the Middle after a long period of absence. After having been emerged in Swedish politics during the past six months, I am more ready than ever to delve back into the Hong Kong and Chinese political scene - albeit from a distance.

The result of my two months in Hong Kong this past spring can be found here.

Or, if you want 36 pages summarized - despite Chinese dominance, the Hong Kong political party system is evolving and constantly expanding in terms of dimensions and issues. In fact, there are many similarities with the Swedish party system. More about this next later on.

Until then...joi gin!

Leaving Poplar Street

2006-04-13T06:04:00.001+08:00

The day has come for me to wrap up, reach a conclusion, pack my bags and head on. Summarizing two months in Hong Kong is not easy, so I will not even try. Physically leaving Hong Kong for now does not mean that the city is no longer a part of my life - the politics of HK will be a continuous theme here on my blog.

Generally, I am not a list person. Well, actually, in real life, I am a whole-hearted list person - but what I am trying to say is that my thoughts usually do not appear in structured form. Perhaps that is exactly why making lists does me good. Anyhow, I compiled a list of Hong Kong spots that make we want to come back to the city - for one reason or the other.

10. The Legislative Council building. To discover that all seats are popularly elected 6 years from now.

9. Ka On Building, Flat 7 B, Poplar Street. The ultimate Hong Kong flat experience. And the ultimate flat mates Marcos & Lucrecia. Thanks for teaching me what maté is all about...

8. The Peak. To discover that the air has cleared (www.cleartheair.org.hk) and that you can actually see Kowloon.

7. The MTR. I have always been a fan of public transportation. The HK MTR makes me go wild!

6. Kowloon City. For the best Thai food I have ever had. Sorry, Bangkok!

5. Civic Exchange, the think tank where I did my internship. Most places I have visited as an intern/worked at have made me think: "Never again!" With Civic Exchange, it was the opposite.

4. Hong Kong Film Archive. I discovered it only a week ago, watching a HK classic Nong Kgee movie. It definitely made me want to see more!

3. Hing Fat restaurant, Tai Po Road. For the best Saturday brunch deal in Prince Edward. And the best egg tarts in town.

2.Tamar Site. To discover that the HK government has listened to public opinion and used the spot for a good cause - which does not necessarily mean building government offices.

1. A random alley. To be surprised by something new...

Back in the Middle

2006-04-05T23:50:00.000+08:00

For everyone who has been wondering - no, I have not contracted the bird flu. Nor have I escaped city life for the Yunnanese forests, choosing to devote my life to rural pleasures. Marlene is back in the Middle, back on track, awake and alert and ready as always to provide the latest reflections on China, Hong Kong, personal and political matters - you will find it all here.

Today, however, you will have to settle with a few snapshots to cover the events of the past few weeks. Zai jian!

The Culture of Giving

2006-03-10T22:17:00.000+08:00

Attended an interesting symposium/grant making ceremony yesterday, and learned more about a topic which is quite foreign to us Swedes: philanthropy (let's see if I get any comments on this one...!). In Hong Kong, private and corporate giving is a field of study - and a culture - in itself.

Is there a link between a large welfare state and a marginalized culture of giving? If our money disappears in the form of paid taxes instead of through private donations, do we tend to care less about the cause for which it is intended? Perhaps not necessarily, but it is still interesting to reflect on how West European countries could encourage an increased sense of social responsibility on the individual level, while maintaining a net of social security on the societal level.

More on this later. And for now, a link to the organization sponsoring the event: HER Fund Hong Kong - kindly introduced to me by my "boss" Yan-yan Yip of Civic Exchange.

Mr. Li goes green

2006-03-08T17:45:00.000+08:00

Chinese Foreign Minister Li Zhaoxing captured the essence of environmental protection and the mutual benefits of trade in one sentence, in a speech at the National People's Congress currently going on in Beijing:

"You may know that many American households celebrate Christmas with artificial Christmas trees manufactured in China and this helps promote environmental and ecological protection in the US."

[from article "US urged to rein in Taiwan radicals" by Cary Huang and Shi Jiangtao; South China Morning Post, Wednesday March 8 2006]

It seems that relations between the two superpowers are warming up. Nothing that a little global warming can't defrost...

A voice, then bread and peace

2006-03-08T17:16:00.000+08:00

[originally published on the Civic Express blog, www.civic-express.com, March 7th 2006; Picture shows Legco (Legislative Council) Building, Hong Kong]

89 years ago, a group of Russian women went out on the streets of Moscow in strike, opposing political leaders who had failed to deliver what was most urgent at the time – bread and peace. However, as the women's action show, in order to obtain these goals, they were in fact demanding a third – political participation. The women's persistence and co-operation eventually contributed to the czar's abdication and the women were granted the right to vote by the following provisional government.

Approaching March 8th, named International Women's Day after the Russian women's success, Hong Kong women are also seeing the need for unity. During Saturday's symposium organized by the Women's Foundation, research was presented confirming the notion that Hong Kong women are underpaid and discriminated against in the labor market. It also revealed perhaps the most urgent insight about women's situation in Hong Kong: the lack of research and just how little we actually know!

Underlying the gross inequalities in social and economic fields is a fact which brings us back to the Russian women in 1917: Hong Kong women lack a voice in politics. And Hong Kong politics lacks the skills and talent of a huge proportion of the population. According to the report presented at the symposium, since the establishment of the HKSAR, fewer than 20% of political candidates and elected officials on the Legislative and District Councils have been women.

I am always a bit skeptical towards the notion that women contribute by adding a “softer” or more “feminine” touch to politics. Women are not needed because they are different, but because they are the same. And thus have the same right to participate. Nevertheless, women have experiences which differ from men's due to gender segregated occuption and processes of socialization - experiences which will not be included in the political equation until women have a voice to forward their concerns.

The Women's Foundation's report reveals shocking inequalities in many areas. However, limited resources and the limited attention span of the Hong Kong community makes it impossible to deal with them all at once. If one single issue is to be prioritized – let it be increasing women's political participation – a step will which have a multiplier effect on raising women's concerns in other spheres of society as well. First a voice – then come bread and peace.

Dragons, gorillas and cowboys

2006-03-07T15:27:00.000+08:00

Ang Lee has done it again. Directed a great movie, that is. And the Taiwanese director finally got the Oscar he so well deserves. Lee has gracefully swept through the genres with some of my personal all-time favorites: Taiwanese culture indulgences such as "Eat, Drink, Man, Woman" and "The Wedding Banquet", the American 70s low-key satirical drama "The Ice Storm", epic Chinese tale "Crouching Tiger, Hidden Dragon", and now the cowboy love story above all; "Brokeback Mountain".

"The Ice Storm" still stands out as my own favorite. Not surprisingly, it did not draw nearly as large crowds as the more action-packed Chinese martial arts movie. Considering his broad repertoire so far (he also directed The Hulk in 2003 although I choose to disregard this blunder...), wonder where Lee will end up next. I am sure he has a futuristic vein somewhere - combined with his passion for tragedy, perhaps it is time for a dystopian tale of the future? I am already standing in line for the tickets...

The limits of internationalism...

2006-03-03T18:50:00.000+08:00

...are reached in karaoke bars in Mongkok, Kowloon. And I have a sore throat to prove it. An evening which started off with a buffet dinner and a cheery mood turned into a war between nations. Our group of twelve nationalities beamed with openmindedness and international solidarism as we entered the little window-less compartment, where we (little as we knew) were to spend the next five hours in agony and bitter contestation.

The Hong Kongers only wanted to sing Andy Lau. The Europeans ganged up (not without intra-continental rivalry, of course) as we united our forces in old Beatles hits. And a Swedish duet was supported by a Norweigan choir in performing Abba classic "Dancing Queen". After a few hours of Asian-European-Asian-European rotation in choosing songs, our ideals of fairness and equal opportunity were replaced by intercontinental warfare. Microphones were thrown across the room (sorry, box). Performers were interrupted in mid-vibrato as enemies took control of the music switchboard. I admit, even I contributed to the hostilities by hiding the Cantonese songbook for a while.

So what to learn of this violent episode? That we need to promote inter-cultural exchange and understanding? Perhaps, but more urgently - Hong Kong has a huge surplus of sappy love songs, but a shortage of upbeat rock tunes. You do not have to be an economist to see the logical solution here. I just hope something happens fast, before I drown in a sea of mushy ballads...

Blog # 2

2006-03-01T23:02:00.000+08:00

During the next couple of weeks, I will be making "guest appearances" on the HK Civic Express blog - commenting on local issues related to democratization and the political parties in Hong Kong.
Stop by and delve into the issues currently facing this pseudo-democracy with Chinese characteristics...

Gao Zhisheng

2006-02-27T10:44:00.000+08:00

For those of you who understand Swedish out there, I warmly recommend an interview with Chinese lawyer and human rights activist Gao Zhisheng, in today's edition of Dagens Nyheter.

Gao is one of the most outspoken Chinese dissidents and has increasingly been subject to government persecution since he wrote a letter of protest to Chinese prime minister Wen Jiabao in September last year. In today's article he wonders why the world isn't doing more when the facts about China's human rights violations are widely known. Ironically, Gao is doing more from Beijing than Sweden is from its safe haven thousands of miles from where the persecution takes place...

Good night, work hard!

2006-02-26T00:31:00.000+08:00

I am currently in one of the few cities in the world where it is forbidden to "meet friends" in the subway. People standing around, being idle, would be too much of an interruption in the steady, rythmic flow of thousands of people rushing through every second. It is also one of the few cities where "work hard" is a more common goodbye phrase than "take it easy"; where "chilling" usually means taking a walk on Nathan Road, one of the most crowded and densely populated streets on earth.

Office culture is a world in itself. As I checked out of the office at 7pm Friday night, wishing everyone a good weekend, I couln't quite work out the weird looks I was getting. It wasn't until the week after, when my co-workers started talking about phone calls they had received during the weekend, that I understood that I had actually missed a day of work - the six-day work week is as established a phenomenon here as "elvakaffe" is in Sweden.

Hong Kong may be the height of efficiency (there is actually an outdoor escalator up the hill to my office), but the work-hard mentality comes with a cost. The link between a 70-hour work week and so called "political apathy" (which by my judgement is a myth) is not too hard to figure out. If people barely have time to meet their own family, who would expect political activity to flourish? I get the sense of that for many people in HK, the struggle against time is the biggest struggle of all - trying to make ends meet at the end of the week, with one's sanity intact.

A new proposal of implementing a five-day work week within the civil force is without a doubt a step in the right direction. The economic effects are not necessarily negative (in fact, there is much to indicate that productivity would increase with a shorter work week), while the benefits for society as a whole exceed a purely economic calculation. More time for civic engagement, more time for the family. And with less inclination to choose a "fast-food lifestyle", there are environmental benefits as well. Anyone who has seen the overflowing trash cans outside a Hong Kong Island fast-food joint around lunch hour knows what I am talking about.

Sitting at a 24-hour internet cafe at 2 am writing about the benefits of a slow-paced lifestyle may seem a bit hypocritical, I admit. Probably time to go to bed...

Hold your breath

2006-02-23T14:53:00.000+08:00

After a weekend in the mountains, I am ready to hit the pavement again, no longer singing the country blues. A ten minute metro ride from Prince Edward Station and I was standing in the middle of nowhere, breathing (relatively) fresh air and slowly awakening from the dreamy carbondioxide haze I had been in for the past week. Suddenly I understood how Hong Kongers survive in the urban jungle - the area is actually so small that you always can see where it ends in the horizon. Though after a year in Beijing, I have yet to figure out the survival techniques during its days of mid-winter smog.

On a more serious note, pollution in Hong Kong is a problem growing with an alarming rate. And if not even politicians dare to handle the sensitive issue, then who will? Today, according to an article in the SCMP, even funding for long-term research on the effects of pollution on the health of citizens is an issue causing great controversy.

The death of a participant in the HK marathon last week has triggered a public debate on the effects of increasing pollution. I do not want to start speculating on what it will take for politicians to resort to some action!

No sitting

2006-02-23T14:38:00.000+08:00

The Black Hole of Politics

2006-02-21T20:03:00.000+08:00

Someone told me last night that Hong Kong citizens generally don't think politics is a very hot topic. To tell you the truth, I wasn't really that surprised - I've been reading that same line in doctoral dissertations, newspaper articles and political dictionaries over and over again during the past few weeks, perhaps phrased in a slightly different way: "political apathy", "economic pre-disposition", "utilitarian familism", you name it...The bottom line seems to be: Politics is out. Economics is in.

If you judge political interest by electoral participation, you would be inclined to agree. In the 2004 elections to the LegCo, only slightly above 50 per cent of Hong Kong citizens cast their ballots (and this was a record voter turnout!). But if you agree with the claim above, you are also saying that 500 000 people marching on the streets in protection of their political rights is NOT a manifestation of political interest. Because this is precisely what happened less than three years ago, on July 1st 2003, as Hong Kongers took to the streets to protest against Beijing's intentions to increase control of HKcivil society, and demonstrate their dissatisfaction with the former Chief Executive Tung.

Can't help but think of the miniscule prospects of a similar scenario in my home country, Sweden - population-wise, about the same size as HK ( but with a voter particpation turnout rate of 81 %). Half a million Swedes on Sergel's Torg, protesting against Goran Persson? Fat chance (no pun intended).

I'm not saying that electoral politics can be replaced by mass protests and civil society activism. On the contrary, I believe that increased confidence in the HK political parties and electoral system is an acute need, and that the accountability and representativity of popularly elected politicians is one of the most important fundaments of a democratic society. My purpose is rather to dispute those who use the supposed "political apathy" of HK as an argument of denying citizens further democratic reform. Hong Kongers obviously think politics is hot. With a political system where parties actually had the chance to govern, I believe they would think political parties are hot too.

Cowboy take me away

2006-02-17T18:26:00.000+08:00

Ok, ok - I admit it. I am not quite the city girl I made myself out to be. Waking up this morning, gasping for air in my tiny 3-square-meter room, pulling aside the curtains just to see a gray-yellow-brownish sky and smell a wonderful mixture of dead rat, burning coal and rotten tofu, my surrender to the horrors of big city life is complete. Does this mean I'm a country gal after all?

One step forward, three steps back

2006-02-17T15:38:00.000+08:00

Every breakfast - nowadays consisting of rice porridge, mango pudding and instant coffee - as I skim the headlines of South China Morning Post, reports of increased violations of human rights in the Mainland shout out in red from the black-and-white print. Today, the paper announced the re-opening of Bingdian Weekly, a magazine published in co-operation with the China Youth Daily, closed down in January by the Propaganda Department of the Chinese Communist Party. The magazine was shut down after having published articles viewed by the government as hurting the national feelings of the Chinese people, a move which has been widely criticized both among Chinese outspoken government critics, and by the international community.

So what does this mean - is China actually reforming, or is the re-opening of Bingdian Weekly just an exceptional concession in a series of violations of the freedom of expression? Well, on a positive note, it shows that China indeed listens to criticism coming form the international community. In other words - what the world says and does matters. Also, according to SCMP, the closure of the Bingdian provoked an exceptionally outspoken criticism from a wide range of Chinese intellectuals,
politicians and businessmen. Talk about a domestic consensus on the need for political control is obviously a worn-out myth.

But - not surprisingly - the negative trends continue to outweigh the small hopeful signs. The Bingdian Weekly was not re-opened without punishment. Two of its most prominent and outspoken editors were not only sacked, but also required to perform the traditional ritual of self-criticism. The Chinese government continues to demonstrate that it has the last word. Implications? The world must speak even louder.

Boycott Google

2006-02-14T11:15:00.000+08:00

Free Tibet is launching a boycott against Google this Valentines Day. Join the protest against censorship in China by using another search engine, such as www.teoma.com, for a day. Read more here.

En dvärg bland jättar...

2006-02-13T18:16:00.000+08:00

...så kan man lättast beskriva den byggnad jag nu befinner mig i, den politiska tankesmedjan Civic Exchange kontor i Hong Kong, där jag alltså nu har börjat praktisera. Från mitt fönster skådar jag ut över 80 våningar glas kantade med silver, en gyllene solnedgång över en guldglänsande dollartecken svävandes över sig. Den lätt brunrostiga fasaden på vårt kontor skär sig nästan mot den luxuösa omgivningen - mitt i finansdistrikten på Hong Kong Island, som lätt skulle kunna misstas för 80-talets yuppievärld på Wall Street, NY.

Det är inte bara på ytan som Civic Exchange sticker ut i Hong Kongs kaotiska skyskrapsdjungel. Som politiker drunknar man lätt i ett hav av kostymklädda ekonomer med 80-tals-backslick. Det ekonomiska perspektivet dominerar vart du än vänder dig - till och med i parlamentet - Legislative Council eller LegCo som det kallas i folkmun - där nästan hälften av ledamöterna är tillsatta av näringslivet. Jag kan dock garantera att jag på denna blogg inte avser rapportera Hong Kong-börsens upp- eller nedgång, eller andra uppgifter som konsultbyrån på kontoret bredvid säkert gör 1 000 gånger bättre. I stället kan jag tipsa om lite läsning om Hong Kongs spännande (!?) valsystem, på Civic Exchange hemsida.

Återkommer inom en snar framtid med rapporter om Falun Gong-demonstrationer och Hong Kongs matkultur (tänk kräldjur). Tills dess - joi gin!

Nedräkning

2006-02-09T06:44:00.000+08:00

33 timmar till planet lyfter. En liten rundvandring i ett kyligt Helsingfors innan nästa plan bär iväg mot värmen i Guangzhou. Känns liksom fel att inte göra ett stopp i Fastlandskina innan det är dags för en tågresa mot kaoset i Hong Kong. En liten skymt av det "riktiga" Kina innan ankomsten till en av världens kanske mest internationaliserade städer. Fast det är ju mest i mitt eget huvud denna föreställning finns kvar. Båda städer har Starbucks, 8-filiga motorvägar och golfbanor i förorterna. Det enda som påminner om att det på det politiska planet finns en betydande skillnad är visumkontrollen för fastlandskineser vid gränsen till Hong Kong som européer kan gå rakt förbi.

Nycklarna till min lägenhet ska jag få av en "Mr Chan" som ska söka upp mig på Hong Kongs tågstation. Känns som Hong Kong-versionen av "På jakt efter Mr Kim i Seoul". Möten på tågstationer är dock alltid spännande, den här gången blir inget undantag.

Har jag nämnt att befolkningstätheten i Hong Kong är över 10 000/kvadratkilometer? Trots detta är det en av Asiens grönaste städer. "Fler skyskrapor!", brukar en god vän till mig sjunga som mantra, och jag är benägen att hålla med. Vem vill ha 20 hyreshus inpå knuten när man i stället kan bygga några våningar högre och få en djungel till trädgård?

OS-guld i avrättningar

2006-02-08T06:02:00.000+08:00

Nu börjar OS-flaggorna skymta lite här och var. För mig som inte känner att pulsen börjar slå snabbare när jag hör ord som "störtloppsfinal" eller "medaljchans" är det istället andra frågor som gör sig påminda. Idag är det nämligen 912 dagar kvar. 912 dagar tills sommar-OS invigs i världens största diktatur. Kommer under de närmaste veckorna ägna lite tid och utrymme på denna blogg åt att diskutera hur OS kommer påverka Kina - omfamnande av internationella normer, eller legitimering av regimens brott mot de mänskliga rättigheterna?

För övrigt tar jag gärna emot tips på hur man döljer sin okunskap inom idrottens värld - en "OS för dummies" tas tacksamt emot!

Muhammed & Geishan

2006-02-07T06:34:00.000+08:00

Medan striden pågår kring Jyllandpostens publicering av Muhammed-teckningarna utspelas i Kina en alldeles egen strid om kulturella symboler och yttrandefrihet. Men i fallet Kina är det inte reaktionerna hos omvärlden, utan snarare hos det egna folket, som står på spel.

Enligt Washington Post den 2 februari har den kinesiska staten nu förbjudit den amerikansk-producerade filmen "Memoirs of a Geisha", där en av Kinas nya stjärnor på skådespelarhimlen - Zhang Ziyi - spelar en japansk geisha. Hennes insats betraktas som ett svek mot Kina, som fortfarande bär på minnen från Japans grymhet under Andra Världskriget. Fortfarande väntar man på en officiell ursäkt. Och hatet verkar inte försvinna med tiden - snarare är det som starkast bland de yngre generationerna som ser Japan som sin stora fiende.

Filmen har redan vållat starka känslor genom den ström av piratkopior som redan forsat genom landet. Regimen är förstås rädd för att det ska urarta, som förra våren, då tusentals kineser samlades i våldsamma protester mot hur de ansåg att japanska skolböcker förringar Japans krigsdåd mot kineser under Andra Världskriget.

Trots vissa uppenbara olikheter är Danska Muhammedteckningar och kinesiska aktrisers snedsteg båda kulturella, mediala fenomen som fått oanade politiska konsekvenser. Onekligen står världens politiska ledare inför nya, utrikespolitiska utmaningar vars rötter de överhuvudtaget inte kan nå. Idag kan en tidningsillustratör uppfattas som talesman för en hel civilsation. En film kan övernatt skapa diplomatiska kriser mellan grannländer. Hur kontrollerar man från politiskt håll ett informationsflöde där en viskning automatiskt förvandlas till ett djungelvrål?

Vid en hastig anblick har ju Beijingregimen lyckats - protesterna har än så länge uteblivit. Geishan är bannlyst och allt är frid och fröjd. Fogh Rasmussen har däremot hamnat med en utrikespolitisk kris av aldrig tidigare skådat slag i knät. Världen kan uppenbarligen inte hantera yttrandefrihetens avigsidor.

Det ironiska är att det hat som man i Kina försöker tygla genom isolering har skapats genom - ja, just det, isolering. Vid en övergång från strikt statligt kontrollerad media till ett hav av piratkopierade filmer, tidningar och bloggar som regimen ännu inte hunnit censurera, är det inte så konstigt att det uppstår konflikter. Känslor som legat begravda i ett femtiotal år måste plötsligt konfronteras med den kultur som symboliserar Kinas förödmjukelse och fall.

På samma sätt beror inte de våldsamma reaktionerna i Syrien, Indonesien och andra länder som reagerat kraftigt på Muhammedteckningarna i första hand på för mycket information - snarare för lite. Det råder kaos och förvirring i dessa länder - och det är få på gatorna som är medvetna om vad som faktiskt är roten till uppståndelsen. Politiska opportunister är inte sena med att utnyttja förvirringen till mobilisering i eget syfte.

Och så till sist Danmark. Jo visst, Muhammedteckningarna kunde lika gärna ha publicerats i Sverige eller Finland - vi sitter alla i samma båt. Men jag tror inte att det är en slump att yttrandefriheten utnyttjas till att uttrycka intolerans mot andra religioner i ett land där isolering gentemot influenser från (vissa delar av) omvärlden varit ett tydligt mål. Danmark påminner om att ett principiellt försvar av yttrandefriheten inte är tillräcklig. Det är vad vi fyller den med som är det avgörande - men också det svåra, eftersom vi inte kan lagstifta fram ord för ord vad vi ska säga. Men det betyder inte att vad vi använder yttrandefriheten till är irrelevant. Tvärtom - utan en diskussion om vad vi ska ha den till sjunker yttrandefrihetens värde ganska snabbt...

Bot mot censursjukan

2006-02-02T17:36:00.000+08:00

Enligt DN 2/2 2006 har debatten kring Googles överenskommelse med den kinesiska staten fått konsekvenser för svenska pensionssparare. Sjunde AP-fonden avbryter sina investeringar i Yahoo, som förra året indirekt hjälpte Beijingregimen att fängsla en journalist genom att bidra med information.

Ja - konsumentmakt fungerar faktiskt. Ännu en anledning till att inte tystna i frågan om Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna. Tack vare den mediala uppståndelse Google väckt den senaste veckan börjar nu företagen inse att konsumenter faktiskt bryr sig om vilka konsekvenser deras konsumtion får - även på andra sidan jordklotet.

Informationssamhället löser upp sin egen knut. Dess faror kan ibland motverkas med en dos av dess egen medicin. Vår information om företagen hjälper oss kontrollera vad de gör med deras information om oss. Det är inte alltid informationsflödet sker i dubbel riktning - men när det gör det måste vi ta chansen och styra vad informationen ska användas till. Och det bör i varje fall inte vara till att fängsla kinesiska journalister.

Blogs & birds

2006-02-01T07:54:00.000+08:00

Follow Hong Kong's path towards democracy through the blogazine Civic Express.

Especially check out the photos of birds as frequent users of the subway - enough to send chills running through my spine!

Xinnian kuaile

2006-01-30T05:00:00.000+08:00

Jaha, då var det slut för den här gången. Degknytena ligger och sväller i magen, gommen lider av träningsverk efter 5 timmar av kinesiska uttalsövningar och vilket djur det är vi firar i år har jag redan hunnit glömma 8 gånger. Jag och 17 kinesiska utbytesstudenter spenderade gårdagen med att svettas tillsammans i ett studentkorridorkök under högst gemytliga former, i väntan på det kinesiska nyårets ankomst. Beijinganka trängdes på bordet med friterade jumboräkor och bräserad savoykål. Våra egna ångor blandades med dofterna av vitlök, vinäger, soja, ingefära och cigarrök, som mot slutet av kvällen tätnade till en tät, yrselframkallande dimma. Dimman kändes än tjockare då jag hamnade mitt i en hagelskur av kinesiska ordlekar, tongue-twisters och högtidliga tal på vers. För att värja mig mot den verbala anstormningen försökte jag förgäves ömsom slå frenetiskt i min medhavda kinesisk-svenska ordbok, ömsom le stort och med hjälp av min högst mediokra "Beijing-hua" svara så gott jag kunde på frågor om svenska draklegender och potatisens kemiska sammansättning.

Mitt i ett sammelsurium av jämställdhetsdiskussioner, maffia-lekar och anföranden, en halvtimme innan tolvslaget, utrymdes lokalen och kvar stod jag i ett slagfält av halvätna ankvingar, halvfulla cola-muggar och halvdragna vitsar. Min goda vän Lei, som bjudit in mig till festen, förklarade vänligt att de flesta varit uppe sedan 03.00 morgonen innan för att kunna fira hela dagen med sina familjer med hjälp av webkameror, och att det därför inte var fullt så märkligt att festen redan var slut - det nya året ringdes ju in 6 timmar tidigare. Beijingtid (GMT plus 8) gäller inte bara i hela Kina, utan i hela världen, när det handlar om Kinesiskt Nyår.

6 timmar tidigare?? Varför sa hon inte det tidigare? Då hade jag sluppit vara på 7-11, ståendes i kö med en halstablettask i handen bakom en grupp okända, välkammade, icke-entusiastiska människor, vid årets viktigaste klockslag! Nåväl, gjort är gjort och det dröjer ju bara 12 år till nästa gång vi firar övergången mellan Tupp och Hund. Då ska jag åtminstone ha en partyhatt i beredskap...

(bilder utlovas inom en snar framtid)

Grötig dröm

2006-01-30T03:26:00.000+08:00

Ian Buruma, brittisk asienkännare och författare, riktar i dagens tryckta upplaga av DN en sträng reprimand åt alla Väststater som tystnat i fråga om brotten mot de mänskliga rättigheterna i Kina. I artikeln "Knäfall för Mittens Rike" träffar han mitt i prick med de skarpa formuleringarna:

"Drömmen om rikedomar är huvudskälet till varför demokratiska regeringar i väst i stort sett har gett upp hoppet om att pressa fram förbättringar för de mänskliga rättigheterna och förvandla Kina till ett friare samhälle. Priset är helt enkelt för högt för att bråka om bagateller som arbetsläger, tortyr och yttrandefrihet - eller repressionen mot etniska minoriteter och religiösa samfund."

Genom en historisk tillbakablick påminner Buruma om att Västvärlden i alla tider haft en närmast idealiserande bild av Kina, i en enda lång, "grötig dröm" - en utopisk fantasi, en värld av visdom, ett mystiskt rike av legender och kejsarsagor. Sedan drev Mao som en virvelvind genom Västvärldens intellektuella kretsar och skapade avund och fascination inför ett samhällssystem som tycktes likna ett finslipat maskineri. Slutligen, efter Deng-eran på 80-talet, en galopperande ekonomi med en årlig tillväxt på 10% och 380 miljoner mobiltelefonägare.

Men i skuggan av den utopiska drömmen pågår ett förtryck som få vågar kritisera. USA har gjort mer än de flesta och förtjänar enligt mig inte Burumas raljerande ton då han redogör för Bush engagemang för Kinas kristna, manifesterat genom ett kyrkobesök under den senaste Beijingvistelsen. EU förtjänar definitivt den största reprimanden efter turerna kring det omtvistade vapenembargot, oförmågan att enas kring en gemensam resolution i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna och bristen på stöd till det demokratiska Taiwan.

Men oavsett vem som genom historien har smutsat ned händerna mest i kontakten med förtryckarregimen i Beijing är det klart att både USA och EU kan göra mer än de gör idag, och däri består kärnan av Burumas kritik:

"Visst ska vi fortsätta att göra affärer med Kina, men inte till priset av politisk eftergivenhet. Låt oss inte hålla tyst om brotten mot de mänskliga rättigheterna. Den kinesiska medelklassen har kanske inget val. Vi har det."

En cocktail vid köksbordet

2006-01-27T17:41:00.000+08:00

Efter några veckors studier av demokratiseringslitteratur börjar mina uppsatsidéer så sakteliga ta form. Som den teorinörd jag är skulle jag faktiskt inte ha något emot att bli kvar i idévärlden några månader till och fundera på om dikotomin konsekventialistisk/de-ontologisk demokratisyn är ömsesidigt uteslutande eller ej, eller något annat spännande ämne. Eller nja, det där stämmer väl inte riktigt. Min rastlösa resesjäl skulle nog säga ifrån efter några veckor och kräva någon form av stimulans.

Detta ständiga dilemma - att ge sig ut på okända vidder efter nya källor vatten, eller gräva en djupare brunn där man redan står? Jag hörde för ett tag sedan någon som delade in jordens människor i två kateogrier: cocktailmänniskor och köksbordsmänniskor. De förstnämnda är de som vill ha förändring och kastar sig ut i världen utan närmre eftertanke. De sistnämnda är de stabila fundamenten i vårt samhälle, de som förvaltar våra mest grundläggande värderingar. Direkt när jag lade orden "cocktailmänniska" och "köksbordsmänniska" på tungan fick jag dock en bitter eftersmak i munnen. Något var fel. Det började snurra, fåglar kvittrade runt mitt huvud och jag var tvungen att sätta mig ner. Är vi verkligen så enkla, så tråkiga, så mycket antingen-eller, att vi lika gärna skulle kunna vara små ettor och nollor som irrar runt i en datorburk och inte hittar ut? Små nickedockor som får en stämpel i rumpan av tomtefar varje julafton: "Du, min lilla, blir "köksbordsmänniska" (mörk stämma) HOHOHOHO!".

Det var i denna stund av yrsel, förvirring och förtvivlan som jag insåg att det var något fundamentalt fel på liknelsen. Jag, som varken känner mig som en etta eller nolla eller en nickedocka med stämpel i rumpan, kunde för mitt liv inte platsa i någon av de grupperna mänskligheten enligt uppgift skulle bestå av. Kan det rentav vara så att man kan dricka en cocktail vid sitt köksbord? Att man tar med sig sitt köksbord när man flyttar?

Så mycket som ett köksbord kommer dock min packning till Hong Kong definitivt inte väga. Vill ju ha möjligheten att ta in nya idéer när jag är där ;-)

Kinesiska som B-språk

2006-01-26T23:18:00.000+08:00

Läs på min goda vän Jullans blogg om hur
SDN centrum i Göteborg röstat för att införa kinesiska
som B-språk på gymnasiet. Starkt jobbat, Alliansen!

57 timmar kvar

2006-01-26T21:58:00.000+08:00

Sedan träder vi in i Hundens år. För er som inte har uppmärksammat det är det på lördag kinesiska kalenderns nyårsafton. Jag ska fira rejält med jiaozi (ångade degknyten) lagade av min kinesiska språkpartner och hennes vänner. Mums!

Själv har jag haft den stora olyckan att födas i Råttans år, 1984. Fast för mig som inte är djurvän känns inget av alternativen särskilt tilltalande - möjligtvis Drake i så fall. Mina föräldrar skulle ha satt igång 8 år tidigare med andra ord....

Mina kvarter....

2006-01-26T07:32:00.000+08:00

....från och med den 11 februari 2006.

Kompromisser

2006-01-25T16:59:00.000+08:00

Google går med på censur i Kina, basunerar DN ut onsdagen den 25 januari 2006. Företaget kan tänka sig att censurera sökinformation för att få en kinesisk webplats. Genom att göra detta anser sig Google ändå kunna ha "inflytande" över Kina, en tanke som förefaller antingen väldigt naiv, eller, vilket är mer troligt, en nödlögn för att legitimera en handling som världen kommer ha åsikter om.

I diskussioner kring hur Kina ska tacklas framträder ofta två extrema positioner - antingen ska Kina integreras i världsekonomin och därigenom internalisera internationella normer och värderingar om mänskliga rättigheter och demokrati. Eller så ska Kina isoleras från omvärlden tills Hu Jintao kommer på bättre tankarna. Inget av alternativen framstår dock som särskilt realistiskt eller effektivt.

Kina är idag beroende av mångmiljardsinvesteringar från västerländska företag. Så länge dessa fortsätter att komma med jämn takt finns få incitament för Beijingregimen att göra något annorlunda. Men om de kinesiska ledarna är medvetna om att investeringarna fortsätter flöda endast om landet genomför politiska reformer, inträder en möjlighet för omvärlden att sätta press på Kina.

För företagens del handlar det verkligen inte om ren välgörenhet. Konsumenter i västvärlden börjar ställa allt högre krav på att företag lever upp till internationella normer. Samtidigt borde företag som investerar i Kina ha ett stort intresse av ökad öppenhet och transparens. Korruption utgör idag en hög tröskel som gör att vissa företag tvekar inför att ens ge sig in på den kinesiska marknaden.

I samma ögonblick som Google gick med på censurkravet försvann dock möjligheterna att utöva påtryckningar. I detta fall är det dessutom helt solklart att Googles affärer har negativa konsekvenser då företagets investering utgör ett direkt verktyg för Beijingregimen att kontrollera sina medborgare.

Det lämnar oss vid frågan om vilket som blir nästa steg. Tyska avlyssningsapparater? Svenska tortyrredskap? Det skulle i och för sig inte vara första gången Sverige är polare med en kommunistdiktatur...

2006-01-25T04:54:00.000+08:00

En trea på 23 kvadrat...

2006-01-25T03:19:00.000+08:00

...kommer att bli min bostad under två månader denna vår. Hong Kong är en rik stad men lider av en stor brist, nämligen på yta. Problemen löses genom att bygga på höjden (jag bor på 28:e våningen och detta är en av Hong Kongs lägre byggnader), och genom att slå rekord i "compact living". Inte undra på att IKEA är populäraste möbelkedjan.

Trean delar jag med den argentinske advokaten Marcos, som liksom jag kommer att praktisera hos den lokala tankesmedjan Civic Exchange. Hong Kongs (brist på) demokratisering står på agendan. Min tid i Hong Kong är även tänkt att utmynna i en C/D-uppsats i statsvetenskap. Och om det vill sig väl även några inlärda fraser på kantonesiska. Kan säga godnatt i alla fall: baa-hih, baa-hih!

Go East

2006-01-25T03:16:00.000+08:00

Jag har alltid känt en dragning Österut. Det började nog när jag vid sex års ålder stod på en kalifornisk strand och bestämde mig för att jag en dag skulle ta reda på vad som fanns på andra sidan av det stora havet. Ett antal år senare befann jag mig där - i Beijing - som språkstudent och vittne till ett nytt millennium av omdanande ekonomiska framsteg, men paradoxalt nog ett hårdnande politiskt klimat. Mina vänner förföljdes för att de, som jag, ville gå på gudstjänst på söndagarna. Kontakt mellan utländska och kinesiska studenter var hårt övervakad med hjälp av telefonavlyssning och övervakningskameror. Orwellska definitioner av demokrati dominerade ledarsidorna i den största engelskspråkiga dagstidningen, China Daily.

På plats i Beijing insåg jag att den svenska Kinabilden är förvriden och förvrängd. Ett McDonald’s i vartenda gathörn tycks vara tillräckligt för att övertyga omvärlden om att mänskliga rättigheter och demokrati är i tätt antågande. Glittrande skyltfönster som Beijing och Shanghai får multinationella företag och västerländska regeringar som vår egen att tappa andan av svindel, ungefär som McDonald’s Asienchef då han insåg att kineser äter tre lagade mål mat om dagen, inte två. Det kinesiska kommunistpartiets främsta vapen är idag nämligen varken Maos lilla röda eller långa förenande marscher, utan ekonomin.

Min kontakt med Kina kommer dock med all sannolikhet inte att minska. Detta forum kommer att vara en plats för reflektion, där politik har företräde över ekonomi, men där även mer personliga anekdoter kommer att ges utrymme. Att resa i Kina upphör aldrig att bjuda på överraskningar. Här kommer några av dem, av mer eller mindre allvarlig karaktär, att delas med Er.