Go East

Jag har alltid känt en dragning Österut. Det började nog när jag vid sex års ålder stod på en kalifornisk strand och bestämde mig för att jag en dag skulle ta reda på vad som fanns på andra sidan av det stora havet. Ett antal år senare befann jag mig där - i Beijing - som språkstudent och vittne till ett nytt millennium av omdanande ekonomiska framsteg, men paradoxalt nog ett hårdnande politiskt klimat. Mina vänner förföljdes för att de, som jag, ville gå på gudstjänst på söndagarna. Kontakt mellan utländska och kinesiska studenter var hårt övervakad med hjälp av telefonavlyssning och övervakningskameror. Orwellska definitioner av demokrati dominerade ledarsidorna i den största engelskspråkiga dagstidningen, China Daily.

På plats i Beijing insåg jag att den svenska Kinabilden är förvriden och förvrängd. Ett McDonald’s i vartenda gathörn tycks vara tillräckligt för att övertyga omvärlden om att mänskliga rättigheter och demokrati är i tätt antågande. Glittrande skyltfönster som Beijing och Shanghai får multinationella företag och västerländska regeringar som vår egen att tappa andan av svindel, ungefär som McDonald’s Asienchef då han insåg att kineser äter tre lagade mål mat om dagen, inte två. Det kinesiska kommunistpartiets främsta vapen är idag nämligen varken Maos lilla röda eller långa förenande marscher, utan ekonomin.

Min kontakt med Kina kommer dock med all sannolikhet inte att minska. Detta forum kommer att vara en plats för reflektion, där politik har företräde över ekonomi, men där även mer personliga anekdoter kommer att ges utrymme. Att resa i Kina upphör aldrig att bjuda på överraskningar. Här kommer några av dem, av mer eller mindre allvarlig karaktär, att delas med Er.