Vapen utan gränser

Amnesty International rapporterar att delar av bl a amerikanska, kinesiska, grekiska och ryska vapen hittats hos rebeller i Demokratiska Republiken Kongo. Detta trots att landet står under ett vapenembargo i FN:s regi. Amnesty uppskattar att 3,9 miljoner människor har dött till följd av stridigheterna sedan 1998. För fyra år sedan skrev de stridande parterna under ett fredsavtal, men med hjälp av utländska vapen har våldet därefter enbart fortsatt.

Sverige har ingalunda ett rent samvete i frågan om internationell vapenhandel. Under perioden 1996 - 2003 importerade Sverige vapen för 90 miljoner kronor från Europas sista diktatur - Vitryssland [uppgifter hämtade från Svenska Freds]. Under samma period uppgick det svenska demokratibiståndet till Vitryssland till 60 miljoner kronor.

Ökat fokus på demokrati och MR är angeläget inom den svenska biståndspolitiken. Men så länge olika politikområden tillåts gå stick i stäv kommer den svenska rösten för demokrati förbli svår att ta på allvar.

Legitimerat förtryck #2

Nättidningen Svensk Bokhandel skriver om min rapport "Beijing 2008 - Spelet om de mänskliga rättigheterna", utgiven av KIC.

I rapporten skriver jag att ett av målen inför OS bör vara att få svenska journalister att gräva bakom de välputsade fasaderna när de är på plats i Beijing. Om alla journalister hade samma kunskap om och intresse för den politiska situationen i Kina som Svensk Bokhandels skulle den svenska Kina-journalistisken inte längre utgöra en del av själva legitimeringen av den kinesiska regimen.

Tyvärr handlar de flesta rapporter om Kina om ekonomi, och inte politik - som om de två saknade samband. När ekonomi och politik berörs i samma nummer är det ofta i skilda bilagor av tidningen.

Kan dock rekommendera att följa DN:s Torbjörn Petterssons nyanserade rapportering från Ostasien och framförallt Kina.

Stockholm har mycket, men saknar...

Maddes felaktiga slutsatser

Oktobers läs-projekt består - förutom uppsatslitteratur - av Madeleine Albrights fascinerande självbiografi, "Madame Secretary". Jo, jag erkänner - det är andra gången.

Men Albrights erfarenheter och tankar tål att läsas mer än en gång. Genom att varva reflektioner över personliga maktstrider och intriger inom Vita Huset med överskådliga och oftast knivskarpa analyser av världspolitiska skeenden i skuggan av Kalla Kriget, får Albright mig inte sällan att glömma bort både tid och rum.

Ofta delar jag många av hennes slutsatser - framförallt synen på vikten av en aktiv amerikansk utrikespolitik för mänskliga rättigheter och demokrati, såsom den fördes under hennes tid som amerikansk utrikesminister under Clinton.

Hon är en konsekvent försvarare av liberalismens upplysningsideal och tron på öppenhet, handel och dialog genomsyrar hennes tankar. I vissa fall lite för långt.

Clintons politik gentemot Kina kännetecknades av handelsliberalisering och dialog, och byggde på tanken om "constructive engagement". MR-villkor kopplades bort från handelsavtal. I samma veva som hon försvarar en öppnare handelspolitik gentemot Kina konstaterar Albright:

"At an Internet Café in Beijing, I saw young customers ordering how-to books on almost every conceivable subject. Knowledge, once it beings to be disseminated freely, is hard to fence back in."

Det är svårt att bestrida hennes tro på kunskap som en källa till reformer. Men problemet i Kina är snarare att ekonomisk utveckling inte per automatik leder till kunskapsspridning. Internet är inte per automatik ett demokrativerktyg. Idag fungerar det lika mycket som regimens vapen för ökad kontroll. Ett vapen som tillhandahålls bland annat av västerländska IT-företag.

För en intressant och insiktsfull analys av Internets politiska betydelse i ett växande Kina kan jag rekommendera Dr Johan Lagerkvists avhandling: "The Internet in China - Unlocking and Containing the Public Sphere", utgiven av Utrikespolitiska Institutet.

Slutsatsen är att Internet är en teknisk lösning, som kan associeras med både auktoritära och demokratiska krafter. Lagerkvist distansierar sig från "teknikoptimismen", en ideologi som bygger på att teknisk utveckling i sig genererar politisk liberalisering.

En sund inställning, som manar omvärlden till ökad handling inför Kinas MR-kränkningar. I USA pågår nu debatten för fullt kring de amerikanske IT-företagens roll i att förse den kinesiska regimen med tekniska lösningar för att behålla kontrollen över dissidenter. Inte minst konkressledamöterna Tom Lantos (dem) och Christopher Smiths (rep) ihärdiga kritik visar att efterfrågan på en mer nyanserad hållning gentemot Kina är partiöverskridande. Albrights övertro på tekniken som MR- & demokrativerktyg under sin tid som utrikesminister fick sannerligen inte stå oemotsagd.

När får vi en liknande debatt i Sverige?

Minnen från Kulturrevolutionen

Var på "måndagsföreläsning" den här veckan, anordnad av Östasiatiska Institutionen på Stockholms Universitet.

Författaren och MR-förespråkaren Chen Mai-Ping talade om sina minnen från den kinesiska Kulturrevolutionen, 1966-76.

En liknande föreläsning hade varit otänkbar i Kina än idag. Fortfarande är Kulturrevolutionen ett tabubelagt samtalsämne. Unga kineser växer upp utan kunskap om vad som hände deras föräldrar under detta mardrömslika decennium. De äldre generationerna har tvingats förtränga snarare än bearbeta sina minnen.

Röster som Chen Mai-Pings är därför värdefulla. Hans skrivna ord är kanske än viktigare. Exil-kinesers berättelser kommer kanske vara det enda spår som finns kvar om 30-40 år, när det inte längre finns några vittnen kvar i livet.

Kan tipsa om ett besök på hemsidan för Independent Chinese Pen Center, där Chen Mai-Ping är generalsekreterare. Organisationen arbetar för att stärka och försvara frispråkiga kinesiska författares rättigheter, runtom i världen.

Förväntningar

Var på mingelfest arrangerad av Taiwans representationskontor i Stockholm häromdagen. Vad som firades: Taiwans nationaldag.

Moderate riksdagsmannen Gunnar Axéns tal ingav stora förhoppningar om att den nya regeringens utrikespolitik kommer att styras av en tydligare moralisk kompass än den förras. Mer specifikt genom att utgöra en stark röst för demokrati framför diktatur - inte minst i relationen till Kina/Taiwan.

Moderaternas flathet inför frågan om EU:s vapenembargo mot Kina skulle slopas, när frågan var uppe senast 2005, ger dock stora skäl till tvivel. Likaså den nya regeringsförklaringens alltför enkla fras: "Sverige bör stärka relationerna med Asien, inte minst med dess stora och växande ekonomier."

Handel och MR tycks fortfarande ses som två helt skilda politikområden. Trots att det råder en bred enighet i riksdagen om Sveriges Politik för Global Utveckling (PGU) och ambitionen att låta MR-perspektivet genomsyra alla politikområden.

Kuba och Vitryssland nämndes i regeringsförklaringen i förbifarten, i samband med ambitionen att stärka Sveriges röst för demokrati i världen. Frågan återstår om ambitionen enbart gäller små länder, som inte är strategiskt avgörande exportmarknader för svensk industri.

Jag väntar med både hopp och tvivel på att Bildt ska staka ut en ny väg för svensk Kinapolitik. Och att vi får en handelsminister med ett sinne för affärsetik - på både det personliga och det politiska planet.

Legitimerat förtryck?

Den 21 september publicerade Amnesty International en uppdatering av MR-situationen i Kina, med anledning av att det nu bara är två år tills de Olympiska Spelen hålls i Beijing. Slutsatsen är - föga förvånande - att den kinesiska regimen misslyckas med att hålla sina löften. Faktum är att den politiska kontrollen över media och internet inte minskar - utan ökar, allteftersom OS närmar sig.

Amnestys rapporter om det fortsatt stränga politiska klimatet i Kina är en påminnelse om att Kinas integrering i världsekonomin inte har en odelbart positiv effekt på respekten för de mänskliga rättigheterna. Krasst uttryckt finns det inte mycket fog för antagandet att demokratiska värderingar och respekt för mänskliga rättigheter följer med konsumtionen av en Big Mac eller införskaffandet av ett modem. Snarare har den auktoritära regimens legitimitet kommit att vila på en ständig tillväxt och en stigande levandsstandard för den genomsnittlige kinesen. Så länge det går bra för landet lyckas regimen bevara kontrollen.

Hur ska vi som konsumenter, sportfanatiker, politiker och företagare ska förhålla oss till att nästa sommar-OS kommer att hållas i världens största diktatur? Det är en fråga som kommer att beröras löpande på denna blogg under den närmaste tiden.


För den som vill läsa mer på en gång, kan jag tipsa om en rapport jag skrivit för KIC (Kristdemokratiskt Internationellt Center) på ämnet: "Beijing 2008 - Spelet om de Mänskliga Rättighetera: Legitimerat Förtryck eller Öppning för Reformer?". Kan beställas på info@kicsweden.org.

Back in the middle #2

Once again, I am back in the Middle after a long period of absence. After having been emerged in Swedish politics during the past six months, I am more ready than ever to delve back into the Hong Kong and Chinese political scene - albeit from a distance.

The result of my two months in Hong Kong this past spring can be found here.

Or, if you want 36 pages summarized - despite Chinese dominance, the Hong Kong political party system is evolving and constantly expanding in terms of dimensions and issues. In fact, there are many similarities with the Swedish party system. More about this next later on.

Until then...joi gin!