Grötig dröm

Ian Buruma, brittisk asienkännare och författare, riktar i dagens tryckta upplaga av DN en sträng reprimand åt alla Väststater som tystnat i fråga om brotten mot de mänskliga rättigheterna i Kina. I artikeln "Knäfall för Mittens Rike" träffar han mitt i prick med de skarpa formuleringarna:

"Drömmen om rikedomar är huvudskälet till varför demokratiska regeringar i väst i stort sett har gett upp hoppet om att pressa fram förbättringar för de mänskliga rättigheterna och förvandla Kina till ett friare samhälle. Priset är helt enkelt för högt för att bråka om bagateller som arbetsläger, tortyr och yttrandefrihet - eller repressionen mot etniska minoriteter och religiösa samfund."

Genom en historisk tillbakablick påminner Buruma om att Västvärlden i alla tider haft en närmast idealiserande bild av Kina, i en enda lång, "grötig dröm" - en utopisk fantasi, en värld av visdom, ett mystiskt rike av legender och kejsarsagor. Sedan drev Mao som en virvelvind genom Västvärldens intellektuella kretsar och skapade avund och fascination inför ett samhällssystem som tycktes likna ett finslipat maskineri. Slutligen, efter Deng-eran på 80-talet, en galopperande ekonomi med en årlig tillväxt på 10% och 380 miljoner mobiltelefonägare.

Men i skuggan av den utopiska drömmen pågår ett förtryck som få vågar kritisera. USA har gjort mer än de flesta och förtjänar enligt mig inte Burumas raljerande ton då han redogör för Bush engagemang för Kinas kristna, manifesterat genom ett kyrkobesök under den senaste Beijingvistelsen. EU förtjänar definitivt den största reprimanden efter turerna kring det omtvistade vapenembargot, oförmågan att enas kring en gemensam resolution i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna och bristen på stöd till det demokratiska Taiwan.

Men oavsett vem som genom historien har smutsat ned händerna mest i kontakten med förtryckarregimen i Beijing är det klart att både USA och EU kan göra mer än de gör idag, och däri består kärnan av Burumas kritik:

"Visst ska vi fortsätta att göra affärer med Kina, men inte till priset av politisk eftergivenhet. Låt oss inte hålla tyst om brotten mot de mänskliga rättigheterna. Den kinesiska medelklassen har kanske inget val. Vi har det."