The Middle is a position somewhere in between physical reality and the world of ideas. It is also a dwelling space somewhere in between the personal and the political. But most importantly, it is a very concrete place in geographical terms. The Middle Kingdom, China - known for being the greatest dictatorship in the world - is the main topic of discussion in this forum. Ironically, if published in the Middle Kingdom, this blog would most likely have been forbidden.

Monday, February 27, 2006

Gao Zhisheng

For those of you who understand Swedish out there, I warmly recommend an interview with Chinese lawyer and human rights activist Gao Zhisheng, in today's edition of Dagens Nyheter.

Gao is one of the most outspoken Chinese dissidents and has increasingly been subject to government persecution since he wrote a letter of protest to Chinese prime minister Wen Jiabao in September last year. In today's article he wonders why the world isn't doing more when the facts about China's human rights violations are widely known. Ironically, Gao is doing more from Beijing than Sweden is from its safe haven thousands of miles from where the persecution takes place...

Sunday, February 26, 2006

Good night, work hard!

I am currently in one of the few cities in the world where it is forbidden to "meet friends" in the subway. People standing around, being idle, would be too much of an interruption in the steady, rythmic flow of thousands of people rushing through every second. It is also one of the few cities where "work hard" is a more common goodbye phrase than "take it easy"; where "chilling" usually means taking a walk on Nathan Road, one of the most crowded and densely populated streets on earth.

Office culture is a world in itself. As I checked out of the office at 7pm Friday night, wishing everyone a good weekend, I couln't quite work out the weird looks I was getting. It wasn't until the week after, when my co-workers started talking about phone calls they had received during the weekend, that I understood that I had actually missed a day of work - the six-day work week is as established a phenomenon here as "elvakaffe" is in Sweden.

Hong Kong may be the height of efficiency (there is actually an outdoor escalator up the hill to my office), but the work-hard mentality comes with a cost. The link between a 70-hour work week and so called "political apathy" (which by my judgement is a myth) is not too hard to figure out. If people barely have time to meet their own family, who would expect political activity to flourish? I get the sense of that for many people in HK, the struggle against time is the biggest struggle of all - trying to make ends meet at the end of the week, with one's sanity intact.

A new proposal of implementing a five-day work week within the civil force is without a doubt a step in the right direction. The economic effects are not necessarily negative (in fact, there is much to indicate that productivity would increase with a shorter work week), while the benefits for society as a whole exceed a purely economic calculation. More time for civic engagement, more time for the family. And with less inclination to choose a "fast-food lifestyle", there are environmental benefits as well. Anyone who has seen the overflowing trash cans outside a Hong Kong Island fast-food joint around lunch hour knows what I am talking about.

Sitting at a 24-hour internet cafe at 2 am writing about the benefits of a slow-paced lifestyle may seem a bit hypocritical, I admit. Probably time to go to bed...

Thursday, February 23, 2006

Hold your breath




After a weekend in the mountains, I am ready to hit the pavement again, no longer singing the country blues. A ten minute metro ride from Prince Edward Station and I was standing in the middle of nowhere, breathing (relatively) fresh air and slowly awakening from the dreamy carbondioxide haze I had been in for the past week. Suddenly I understood how Hong Kongers survive in the urban jungle - the area is actually so small that you always can see where it ends in the horizon. Though after a year in Beijing, I have yet to figure out the survival techniques during its days of mid-winter smog.

On a more serious note, pollution in Hong Kong is a problem growing with an alarming rate. And if not even politicians dare to handle the sensitive issue, then who will? Today, according to an article in the SCMP, even funding for long-term research on the effects of pollution on the health of citizens is an issue causing great controversy.

The death of a participant in the HK marathon last week has triggered a public debate on the effects of increasing pollution. I do not want to start speculating on what it will take for politicians to resort to some action!

No sitting





Tuesday, February 21, 2006

The Black Hole of Politics

Someone told me last night that Hong Kong citizens generally don't think politics is a very hot topic. To tell you the truth, I wasn't really that surprised - I've been reading that same line in doctoral dissertations, newspaper articles and political dictionaries over and over again during the past few weeks, perhaps phrased in a slightly different way: "political apathy", "economic pre-disposition", "utilitarian familism", you name it...The bottom line seems to be: Politics is out. Economics is in.

If you judge political interest by electoral participation, you would be inclined to agree. In the 2004 elections to the LegCo, only slightly above 50 per cent of Hong Kong citizens cast their ballots (and this was a record voter turnout!). But if you agree with the claim above, you are also saying that 500 000 people marching on the streets in protection of their political rights is NOT a manifestation of political interest. Because this is precisely what happened less than three years ago, on July 1st 2003, as Hong Kongers took to the streets to protest against Beijing's intentions to increase control of HKcivil society, and demonstrate their dissatisfaction with the former Chief Executive Tung.

Can't help but think of the miniscule prospects of a similar scenario in my home country, Sweden - population-wise, about the same size as HK ( but with a voter particpation turnout rate of 81 %). Half a million Swedes on Sergel's Torg, protesting against Goran Persson? Fat chance (no pun intended).

I'm not saying that electoral politics can be replaced by mass protests and civil society activism. On the contrary, I believe that increased confidence in the HK political parties and electoral system is an acute need, and that the accountability and representativity of popularly elected politicians is one of the most important fundaments of a democratic society. My purpose is rather to dispute those who use the supposed "political apathy" of HK as an argument of denying citizens further democratic reform. Hong Kongers obviously think politics is hot. With a political system where parties actually had the chance to govern, I believe they would think political parties are hot too.

Friday, February 17, 2006

Cowboy take me away

Ok, ok - I admit it. I am not quite the city girl I made myself out to be. Waking up this morning, gasping for air in my tiny 3-square-meter room, pulling aside the curtains just to see a gray-yellow-brownish sky and smell a wonderful mixture of dead rat, burning coal and rotten tofu, my surrender to the horrors of big city life is complete. Does this mean I'm a country gal after all?

One step forward, three steps back

Every breakfast - nowadays consisting of rice porridge, mango pudding and instant coffee - as I skim the headlines of South China Morning Post, reports of increased violations of human rights in the Mainland shout out in red from the black-and-white print. Today, the paper announced the re-opening of Bingdian Weekly, a magazine published in co-operation with the China Youth Daily, closed down in January by the Propaganda Department of the Chinese Communist Party. The magazine was shut down after having published articles viewed by the government as hurting the national feelings of the Chinese people, a move which has been widely criticized both among Chinese outspoken government critics, and by the international community.

So what does this mean - is China actually reforming, or is the re-opening of Bingdian Weekly just an exceptional concession in a series of violations of the freedom of expression? Well, on a positive note, it shows that China indeed listens to criticism coming form the international community. In other words - what the world says and does matters. Also, according to SCMP, the closure of the Bingdian provoked an exceptionally outspoken criticism from a wide range of Chinese intellectuals,
politicians and businessmen. Talk about a domestic consensus on the need for political control is obviously a worn-out myth.

But - not surprisingly - the negative trends continue to outweigh the small hopeful signs. The Bingdian Weekly was not re-opened without punishment. Two of its most prominent and outspoken editors were not only sacked, but also required to perform the traditional ritual of self-criticism. The Chinese government continues to demonstrate that it has the last word. Implications? The world must speak even louder.

Tuesday, February 14, 2006

Boycott Google

Free Tibet is launching a boycott against Google this Valentines Day. Join the protest against censorship in China by using another search engine, such as www.teoma.com, for a day. Read more here.

Monday, February 13, 2006

En dvärg bland jättar...

...så kan man lättast beskriva den byggnad jag nu befinner mig i, den politiska tankesmedjan Civic Exchange kontor i Hong Kong, där jag alltså nu har börjat praktisera. Från mitt fönster skådar jag ut över 80 våningar glas kantade med silver, en gyllene solnedgång över en guldglänsande dollartecken svävandes över sig. Den lätt brunrostiga fasaden på vårt kontor skär sig nästan mot den luxuösa omgivningen - mitt i finansdistrikten på Hong Kong Island, som lätt skulle kunna misstas för 80-talets yuppievärld på Wall Street, NY.

Det är inte bara på ytan som Civic Exchange sticker ut i Hong Kongs kaotiska skyskrapsdjungel. Som politiker drunknar man lätt i ett hav av kostymklädda ekonomer med 80-tals-backslick. Det ekonomiska perspektivet dominerar vart du än vänder dig - till och med i parlamentet - Legislative Council eller LegCo som det kallas i folkmun - där nästan hälften av ledamöterna är tillsatta av näringslivet. Jag kan dock garantera att jag på denna blogg inte avser rapportera Hong Kong-börsens upp- eller nedgång, eller andra uppgifter som konsultbyrån på kontoret bredvid säkert gör 1 000 gånger bättre. I stället kan jag tipsa om lite läsning om Hong Kongs spännande (!?) valsystem, på Civic Exchange hemsida.

Återkommer inom en snar framtid med rapporter om Falun Gong-demonstrationer och Hong Kongs matkultur (tänk kräldjur). Tills dess - joi gin!

Thursday, February 09, 2006

Nedräkning




33 timmar till planet lyfter. En liten rundvandring i ett kyligt Helsingfors innan nästa plan bär iväg mot värmen i Guangzhou. Känns liksom fel att inte göra ett stopp i Fastlandskina innan det är dags för en tågresa mot kaoset i Hong Kong. En liten skymt av det "riktiga" Kina innan ankomsten till en av världens kanske mest internationaliserade städer. Fast det är ju mest i mitt eget huvud denna föreställning finns kvar. Båda städer har Starbucks, 8-filiga motorvägar och golfbanor i förorterna. Det enda som påminner om att det på det politiska planet finns en betydande skillnad är visumkontrollen för fastlandskineser vid gränsen till Hong Kong som européer kan gå rakt förbi.

Nycklarna till min lägenhet ska jag få av en "Mr Chan" som ska söka upp mig på Hong Kongs tågstation. Känns som Hong Kong-versionen av "På jakt efter Mr Kim i Seoul". Möten på tågstationer är dock alltid spännande, den här gången blir inget undantag.

Har jag nämnt att befolkningstätheten i Hong Kong är över 10 000/kvadratkilometer? Trots detta är det en av Asiens grönaste städer. "Fler skyskrapor!", brukar en god vän till mig sjunga som mantra, och jag är benägen att hålla med. Vem vill ha 20 hyreshus inpå knuten när man i stället kan bygga några våningar högre och få en djungel till trädgård?

Wednesday, February 08, 2006

OS-guld i avrättningar


Nu börjar OS-flaggorna skymta lite här och var. För mig som inte känner att pulsen börjar slå snabbare när jag hör ord som "störtloppsfinal" eller "medaljchans" är det istället andra frågor som gör sig påminda. Idag är det nämligen 912 dagar kvar. 912 dagar tills sommar-OS invigs i världens största diktatur. Kommer under de närmaste veckorna ägna lite tid och utrymme på denna blogg åt att diskutera hur OS kommer påverka Kina - omfamnande av internationella normer, eller legitimering av regimens brott mot de mänskliga rättigheterna?

För övrigt tar jag gärna emot tips på hur man döljer sin okunskap inom idrottens värld - en "OS för dummies" tas tacksamt emot!

Tuesday, February 07, 2006

Muhammed & Geishan

Medan striden pågår kring Jyllandpostens publicering av Muhammed-teckningarna utspelas i Kina en alldeles egen strid om kulturella symboler och yttrandefrihet. Men i fallet Kina är det inte reaktionerna hos omvärlden, utan snarare hos det egna folket, som står på spel.

Enligt Washington Post den 2 februari har den kinesiska staten nu förbjudit den amerikansk-producerade filmen "Memoirs of a Geisha", där en av Kinas nya stjärnor på skådespelarhimlen - Zhang Ziyi - spelar en japansk geisha. Hennes insats betraktas som ett svek mot Kina, som fortfarande bär på minnen från Japans grymhet under Andra Världskriget. Fortfarande väntar man på en officiell ursäkt. Och hatet verkar inte försvinna med tiden - snarare är det som starkast bland de yngre generationerna som ser Japan som sin stora fiende.

Filmen har redan vållat starka känslor genom den ström av piratkopior som redan forsat genom landet. Regimen är förstås rädd för att det ska urarta, som förra våren, då tusentals kineser samlades i våldsamma protester mot hur de ansåg att japanska skolböcker förringar Japans krigsdåd mot kineser under Andra Världskriget.

Trots vissa uppenbara olikheter är Danska Muhammedteckningar och kinesiska aktrisers snedsteg båda kulturella, mediala fenomen som fått oanade politiska konsekvenser. Onekligen står världens politiska ledare inför nya, utrikespolitiska utmaningar vars rötter de överhuvudtaget inte kan nå. Idag kan en tidningsillustratör uppfattas som talesman för en hel civilsation. En film kan övernatt skapa diplomatiska kriser mellan grannländer. Hur kontrollerar man från politiskt håll ett informationsflöde där en viskning automatiskt förvandlas till ett djungelvrål?

Vid en hastig anblick har ju Beijingregimen lyckats - protesterna har än så länge uteblivit. Geishan är bannlyst och allt är frid och fröjd. Fogh Rasmussen har däremot hamnat med en utrikespolitisk kris av aldrig tidigare skådat slag i knät. Världen kan uppenbarligen inte hantera yttrandefrihetens avigsidor.

Det ironiska är att det hat som man i Kina försöker tygla genom isolering har skapats genom - ja, just det, isolering. Vid en övergång från strikt statligt kontrollerad media till ett hav av piratkopierade filmer, tidningar och bloggar som regimen ännu inte hunnit censurera, är det inte så konstigt att det uppstår konflikter. Känslor som legat begravda i ett femtiotal år måste plötsligt konfronteras med den kultur som symboliserar Kinas förödmjukelse och fall.

På samma sätt beror inte de våldsamma reaktionerna i Syrien, Indonesien och andra länder som reagerat kraftigt på Muhammedteckningarna i första hand på för mycket information - snarare för lite. Det råder kaos och förvirring i dessa länder - och det är få på gatorna som är medvetna om vad som faktiskt är roten till uppståndelsen. Politiska opportunister är inte sena med att utnyttja förvirringen till mobilisering i eget syfte.

Och så till sist Danmark. Jo visst, Muhammedteckningarna kunde lika gärna ha publicerats i Sverige eller Finland - vi sitter alla i samma båt. Men jag tror inte att det är en slump att yttrandefriheten utnyttjas till att uttrycka intolerans mot andra religioner i ett land där isolering gentemot influenser från (vissa delar av) omvärlden varit ett tydligt mål. Danmark påminner om att ett principiellt försvar av yttrandefriheten inte är tillräcklig. Det är vad vi fyller den med som är det avgörande - men också det svåra, eftersom vi inte kan lagstifta fram ord för ord vad vi ska säga. Men det betyder inte att vad vi använder yttrandefriheten till är irrelevant. Tvärtom - utan en diskussion om vad vi ska ha den till sjunker yttrandefrihetens värde ganska snabbt...

Thursday, February 02, 2006

Bot mot censursjukan

Enligt DN 2/2 2006 har debatten kring Googles överenskommelse med den kinesiska staten fått konsekvenser för svenska pensionssparare. Sjunde AP-fonden avbryter sina investeringar i Yahoo, som förra året indirekt hjälpte Beijingregimen att fängsla en journalist genom att bidra med information.

Ja - konsumentmakt fungerar faktiskt. Ännu en anledning till att inte tystna i frågan om Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna. Tack vare den mediala uppståndelse Google väckt den senaste veckan börjar nu företagen inse att konsumenter faktiskt bryr sig om vilka konsekvenser deras konsumtion får - även på andra sidan jordklotet.

Informationssamhället löser upp sin egen knut. Dess faror kan ibland motverkas med en dos av dess egen medicin. Vår information om företagen hjälper oss kontrollera vad de gör med deras information om oss. Det är inte alltid informationsflödet sker i dubbel riktning - men när det gör det måste vi ta chansen och styra vad informationen ska användas till. Och det bör i varje fall inte vara till att fängsla kinesiska journalister.

Wednesday, February 01, 2006

Blogs & birds

Follow Hong Kong's path towards democracy through the blogazine Civic Express.


Especially check out the photos of birds as frequent users of the subway - enough to send chills running through my spine!